honeybum

Waiting here 
For you to call me  
That everything?s a big mistake 

Waiting here 
In this rainfall 
Feeling so small 
This dream was not suppose to break 

I?m so sorry now 
For the pain I caused you 
Wont you please forgive 
Please 

But you don?t love me anymore 
You don?t want me anymore 
There?s a sign on your door 
No vacancy, just emptiness 
Without your love 
I?m homeless 

In this cold 
I?m walking aimless 
Feeling helpless 
Without a shelter from the storm 

In my heart 
I miss you so much 
Missing your touch 
And the bed that used to be so warm 

I?m so sorry now 
For the pain I caused you 
Wont you please forgive 
Please 

But you don?t love me anymore 
You don?t want me anymore 
There?s a sign on your door 
No vacancy, just emptiness 
Without your love 
I?m homeless 

My, My baby 
I?m sorry 
Oooh 

But you don?t love me anymore 
You don?t want me anymore 
There?s a sign on your door 
No vacancy, just emptiness 
Without your love 
I?m homeless

Onsdag.

Ska snart iväg på middag, smaskens! Då slipper jag sitta här alldeles ensam och fundera på vad jag skulle äta men aldrig ätit ngt :S Inte bra men det är så tråkigt att äta själv. Jag slog in dom sista julklapparna nu då jag kom hem. Så nu är allt färdigt :)

Och nu till att klaga lite... Har så j*vla ont i ryggen, massage någon? Tack! Jag hoppas bara det går över snart, det känns ju lite tråkigt att behöva vila hela tiden.

Nej, nu ska jag inte sitta här mer och dega, ska ta en promenad och sen åka iväg.

" Jag kan inte önska att du vore död, för du är den enda som håller mig vid liv "

Kom nästan nyss hem. Har jobbat till sex. Varför kan inte föräldrarna hämta sina barn i tid för? Jag blir så less. En mamma ringer och säger att hon ska bli en kvart sen (klockan var då 16.10) hon kommer kvart över fem med ursäkten att det var lång kö på ICA för att hon varit och handlat. Är inte barnen viktigare? BTW, hon är arbetslös.... ännu förjävligare. Är det såå jobbigt att ta med barnen dit man ska så ska man inte ha barn! Visst om det händer nån gång men varenda dag!? Usch jag blir så arg!

Jag tycker så synd om barnen. Jag har lovat mig själv att aldrig bli en sån mamma.

Vi vuxna har en gräns på att vi inte får arbeta mer än 8 timmar per dag ( inte inräknat tid för lunch). Det gör dom flesta inte heller eller mer än ogärna. Men barnen ska vara på förskola och fritids till fem varje dag, eller längre. Från alltså 7-7.30 på morgonen. Och inte får dom någon rast. Nä jag ska (iaf i mina drömmar) införa en lag som säger att barn inte får vara på förskola mer än 8, helst 6 timmar per dag. Visst om man har föräldrar som jobbar och inte kan göra på något annat sätt men dom som går hemma eller slutar tidigare men inte hämtar sina barn förren dom egentligen ska bli hämtade. Förjävligt. Då ska man inte skaffa barn till världen...

    

Varför ska det vara så svårt? Vissa hittar någon de vill leva med direkt och andra måste leta? Ska det verkligen vara så orättvist? Jag menar, jag hittade jag jag vill leva med då jag var 15 och vi är fortfarande tillsammans. Inte vet jag om det kommer att vara vi för jämt men jag hoppas på det. Och sen finns det dom som fortfarande inte hittat nån ( vid 30 års åldern). Ska jag då anse att jag har haft turen att hitta nån eller att jag har kastat mitt liv i en människas händer för tidigt? Jag tänker på dig, jag vet inte hur det är att inte ha någon att sakna men jag kan tänka på dig och finnas här. Du kommer att hitta någon i sinom tid, det vet jag.

Tack Frida! Det här kommer vara bra för mig, skriva av mig. Visserligen vet jag att andra läser men, vad gör det? :)

Du och jag för jämt!

Ja nu är det snart jul igen. Och vart är julstämmningen? Min pappa frågade mig vad jag önskade mig i julklapp och för första julen i mitt liv kunde jag inte svara på det. Då kände jag mig väldigt gammal :P Det har alltid funnits något som jag velat ha varje år men sen jag fick jobb och kan köpa allt jag vill ha själv så finns det inte så mycket mer att önska sig :)

Jag hoppas att julen i år blir mysig ändå och att jag får många julklappar :)

Ha det gott!

Frida! Jag tillägnar den här bloggen till dig. Det var du som ville att jag skulle skriva. Inte för att jag förstår mig på hur detta funkar men jag lär mig nog. Saknar dig Frida, det hoppas jag du vet!