honeybum

Varför ska det vara så svårt? Vissa hittar någon de vill leva med direkt och andra måste leta? Ska det verkligen vara så orättvist? Jag menar, jag hittade jag jag vill leva med då jag var 15 och vi är fortfarande tillsammans. Inte vet jag om det kommer att vara vi för jämt men jag hoppas på det. Och sen finns det dom som fortfarande inte hittat nån ( vid 30 års åldern). Ska jag då anse att jag har haft turen att hitta nån eller att jag har kastat mitt liv i en människas händer för tidigt? Jag tänker på dig, jag vet inte hur det är att inte ha någon att sakna men jag kan tänka på dig och finnas här. Du kommer att hitta någon i sinom tid, det vet jag.

Tack Frida! Det här kommer vara bra för mig, skriva av mig. Visserligen vet jag att andra läser men, vad gör det? :)

Du och jag för jämt!