honeybum

Det finns inte ord. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag undrar bara varför?

Jag tänker på dig hela tiden. Jag förstår att din värld har rasat. Jag förstår hur du tänker. Men samtidigt kommer du ångra dig, oj så du kommer ångra dig. Jag kommer finnas här för dig, hela tiden. Jag vill kunna säga något som får dig att ändra dig men jag kan inte. Jag vill kunna hjälpa dig på något sätt men jag kan inte. Det går inte att ändra på. Det är bara att acceptera. Snälla, kan du inte bara göra det? Ta ditt ansvar för det du gjort.

Just nu så tycker jag så illa om dig så jag vill kräkas. Men samtidigt älskar jag dig. Jag har ont i magen varje dag för det beslut som du tagit. Det är ett egoistiskt beslut, så j'vla egoistiskt. Men jag kan inte få dig att ändra dig, det kan ingen, förutom du själv.

Jag älskar dig! Men just nu hatar jag dig för just det beslut som du precis tagit.

Jag finns här, alltid!