honeybum

När Alvin kom till världen.

Onsdag 2 Oktober BF

Började känna av förvärkar och tänkte att det kanske blir bebis idag, på sin dag. Förvärkarna kom och gick och jag hade svårt att sova men fick mig några timmar här och där.

Dom försvann och kom sen igen under lördagen. De fortsatte lördag, söndag och måndag.

Måndag kväll och tisdag så hade jag knappt fått en blund pga av smärtorna. Tisdag eftermiddag så ringer vi till förlossningen och dom ber oss att vänta tills det är 3 minuter mellan värkarna.

Onsdag morgon den 8 oktober

Ttidigt började vi klocka värkarna och såg då att vi hade 5 minuter mellan varje. Vi ringde och åkte sedan in.

10:30 skrevs vi in. Öppen 4 centimeter, huvudet fixerat i bäckengången. CTG normalt, fosterljud 135 slag per minut. Jag fick komma in i en förlossningssal. Jag fick kläder att byta om till och jag och Kristian gjorde oss hemmastada. Jag fick sedan lägga mig i ett bad, vilket hjälpte ett tag. Sedan var det någon annan som behövde badet mer än jag, såg det ut som, så jag klev ur och gick in till rummet igen. Väl där inne så gick jag med gåstolen och vaggade, jag satt, låg osv. Jag kämpade mig igenom värkarna med andning och koncentration, så jag har ingen aning om tid, men det gick ganska snabbt där kändes det som.

 14:30 öppen 6 cm

17:40 tog dom hål på hinnorna, klart fostervatten avgår.

17:45 öppen 8 cm

18:05 så började värkarna bli allt för jobbiga att bara andas igenom så jag prövade lustgas på 50%. Jag kräktes lite från början men sedan gick det bra.

19:15 öppen 10 cm

19:51 lägger jag mig med benen i högläge på sackosäcken, det kändes bäst så.

20.00 CTG och jag halvsitter i sängen men får sedan lägga mig på vänster sida.

20:25 får jag krystvärkar men Alvin är ej på bäckenbotten. Jag ligger på vänster sida och kan inte motstå att trycka på vid vissa värkar. Barnmorskan säger åt mig att försöka att inte trycka på än. Men hur lätt var det?

20:39 Alvins hjärtljud sjunker och återhämtar sig inte mellan värkarna. Jag får lägga mig på höger sida och andas syre. Sätter en skalp på Alvins huvud för att få bättre koll på hans hjärtljud. Dom söker Dr Wall som just då är ute i korridoren.

20:42 har Alvins hjärtljud varit väldigt dåliga i 5 minuter. Dr Wall försöker med sugklocka 3 gånger men det släpper alla gånger och Alvin är fortfarande kvar på samma ställe. Då blir det beslut om urakutsnitt. Jag kommer ihåg hur jag frågar vad som händer och bara gråter. Sedan rullas jag iväg i korridoren mot operationssalen och det sista jag minns är att jag får en mask över munnen och näsan och sedan somnar jag.

Operationen startas 20:54, Alvin är ute 20:57 och jag är ihopsydd och klar 21:30 Då jag hade vaknat så kom Kristian till mig och berättade hur Alvin såg ut och hade bilder med sig på honom. Han var så fin. Det finaste som finns. Jag sov en stund och klockan 03:36 så får jag åka upp til Barn4 där Alvin låg pga hjärt-och cirkulationsproblem.

Torsdag 9 oktober

08:01 så flyttas vi från förlossningen till BB.

09:09 så trycker dom på magen för att se så att allt drar ihop sig som det ska. Helvetes ont gjorde det!

11:50 så åkte vi upp till Alvin på Barn4. Där tar en läkare in oss i ett rum och berättar då att Alvin har ett hjärtfel ( coarctatio aortae). Det kom som en chock. Vi som trodde att det inte kunde bli värre än vad det redan var.

Det bokas flyg till Kristian på en gång men jag var inte kapabel till att åka ner just då eftersom att jag inte kunde ta mig ur sängen just då. Alvin flygs ner vid 14 tiden och Kristian kommer ner runt 22 på kvällen. Jag låg kvar på BB i Umeå och kunde bara hoppas på att allt skulle gå bra. Pappa och Linda kommer och håller mig sällskap under eftermiddagen och kvällen. Jag sover väldigt orolgt och ringer till Kristian ofta.

Fredag 10 Oktober

Jag kliver upp tidigt tidigt för att fösöka ta mig ur sängen för att jag överhuvudtaget ska kunna åka ner till min älskade familj. Jag kämpar och blir svimfärdig många gånger. Faster Pia och Mamma Linda är där och hjälper mig att duscha och klä på mig. Jag får sedan åka taxi ut till flygplatsen där jag sedan flyger ner till Gbg. Alvin opereras medan jag sitter på flyget. Läkarna ansåg att det var bäst att operera honom på en gång då han var så stabil. Jag ringer till Kristian ett antal gånger och frågar om han hade hört något men det hade han inte. Alvins operation tog sammanlagt 6 timmar. Då jag kom ner så möter Kristian och hans föräldrar mig. Vi åker upp till IVA där Alvin låg och jag får då se honom för andra gånger sedan han föddes. Det var jättesvårt för mig att förstå att det verkligen var min son som låg där under alla slangar. Han var så vacker!

De följande två veckorna bestod mest utav att vara hos Alvin, äta, dricka, pumpa var tredje timma(även på nätterna) så att Alvin skulle få i sig min bröstmjölk. Jag tror dom hade fulla frysen med bröstmjölk! Jag hade så mycket och han åt ju så lite. Han fick maten genom en sond. Sen var det många som fick påminna mig om att jag faktiskt hade blivit opererad jag med och skulle ta det lugnt. Tror ni jag lyssnade på det? Nej, Alvin var det viktigaste och jag fick komma i andra hand. Jag hade ju samtidigt precis innan vi åkte in till förlossningen tagit bort gipset på min fot eftersom att jag sex veckor tidigare brutit den. Så jag haltade ganska så rejält en lång tid och folk trodde att jag hade haft en fruktansvärd förlossning där jag spruckit mycket osv.

Det här var min berättelse. Jag skulle kunna skriva så mycket mer detaljerat men då skulle ni inte orka läsa. Så är det något ni undrar över så fråga bara. Ingen fråga är för dum!