Spechless.

Att jag hoppades den här gången var ju bara dumt. Att jag verkligen trodde att du hade förändrats; hur kunde jag? DU kommer aldrig att förändras. Jag kommer alltid att bli sviken, gång på gång. Så jag väljer att gå, väljer att gå ut ur ditt liv. Det känns som att det är mer din förlust än min. Men samtidigt så kommer jag sakna dig. Så mycket! Men det känns som att jag hellre gör det än att sitta och hoppas på att du en dag håller vad du lovar. Jag hade sett fram emot den här helgen, så sjukt mycket! Men för dig känns det som att jag är nån du kan umgås med de dagar du inte har annat för dig. Och Alvin, du borde bry dig mer än vad du gör. Du har ett speciellt ansvar över honom som ingen annan har. Men det tror jag inte du har insett. Jag gjorde ett misstag som valde dig. Det vet jag. Men samtidigt kändes det fel att välja någon annan med tanke på vår bakgrund tillsammans. Men det kanske är så, vi passar inte ihop längre, inte nu som då. Vi har jättekul de gånger vi träffas men sen då? Det borde vara mer än så. Jag tänker inte lägga ner mer energi i det här. Det här var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag hoppas du får ett bra liv. Det gör jag verkligen.

Jag har andra som verkligen bryr sig och som inte glömmer mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0