honeybum

Jag vet att alla har sina olika åsikter men jag vill bara få skriva av mig lite.

Jag förstår inte hur folk kan (oftast dom som inte redan har barn) kan säga att dom föredrar att bli snittad och ta ut barnet den vägen än att föda normalt. Nu talar jag inte om dom som kanske är rädd för en vaginal förlossning utan om dom som inte ens är gravida.

Hade jag fått välja hade jag fött normalt utan att ens tveka. Jag kan forfarande vara ledsen över att jag missade en normal förlossning. Jag grät i flera veckor efteråt för att jag hade missat när Alvin kom ut. Jag vaknade i ett rum utan Alvin och utan Kristian och fick sedan titta på Alvin då han redan var påklädd och så. Jag hade jättesvårt att förstå att det var mitt barn jag höll i, och så var det ett bra tag efteråt. Jag tror att man får ett helt annat band till sitt barn från början om man föder normalt än om man blir snittad. Och jag kan må så dåligt över att jag kanske är en av dom som har ett sämre band till mitt barn. Jag brukar tänka på hur det kanske kunde ha varit om det var så att han kom ut vanliga vägen. Hade jag älskat honom annorlunda då? Jag får sånt fruktansvärt dåligt samvete... Det kanske var mitt fel att det blev som det blev?

Just det att ha smärta i flera dagar och sen nästan få ut sin belöning av allt arbete och sedan fick jag inte avsluta det. Det är det som känns så jävligt. Smärtan är värt allt! Dels är det en skithäftig upplevelse och sedan kommer det något gott ur det hela. Jag önskar bara att jag kunde vrida tilbaka klockan och göra om allt.

Så snälla ni som överväger att inte föda normalt, tänk om! Jag kommer aldrig nånsin få uppleva det igen med min Alvin. Men jag hoppas kunna uppleva det med nästa barn. Blir tårögd bara av att tänka på det.

Min högsta dröm är att kunna föda nästa barn den normala vägen, om man säger så.

Ni får tycka vad ni vill men allt det som jag varit med om sitter fast som bergen i mitt minne. Och så fort jag tittar på Alvin och tänker på vad han har gått igenom så rinner tårarna. Jag önskar att INGET barn nånsin ska behöva gå igenom det som Alvin gjorde. Och jag önskar att inte min Alvin heller skulle ha behöva gjort det. Jag kan tänka ibland, Varför just han? Varför skulle just vi behöva gå igenom det här? Har inte jag gått igenom nog under hela min barndom? Varför just jag? Och det kan verka själviskt, och det är det, men jag tror vi alla måste få tänka så ibland.

Nä nu ska jag sluta göra mig mer ledsen än vad jag redan är och ta mig i kragen (som jag gör varje dag). Det känns bara som att allt jag gör aldrig blir uppskattat. Förutom av Alvin då, för honom är jag allt.

Jag vet att allt det jag skrivit nu kan verka jättestruligt, men jag tänker på alldeles för mycket saker för att kunna skriva ner allt så det blir små korta rader av allt. Men som jag skrivit förr och jag skriver det igen- Jag skriver här för min egen skull. Sen är det alltid kul att få kommentarer på det jag skriver.

Nu ska jag lägga mig. Gnatt!