honeybum

Det var en sen vårkväll 2003 som jag såg dig för första gången. Det var kärlek från första stund. Du var så vacker, så fin. Vi blev presenterade för varandra och jag tänkte för mig själv: Honom SKA jag ha!

Efter den kvällen träffades vi några gånger och varje gång pirrade det lika mycket i min mage. Efter ett tag började vi smsa och maila. Vi båda ville ha den andre men ingen av oss visste det då. En kväll får jag ett sms av dig där du skriver att du är kär i mig och vill vara med mig. Den natten lång jag vaken, heela natten. Jag var så käär!

Efter det smset åkte jag till dig föjande helg. Vi gick länge omkring och höll om varandra och bara pratade. Mot kvällen började det regna, vi sprang och gömde oss under tak, då kysste du mig. Det var den bästa kyss jag nånsin fått och du kysser fortfarande så det pirrar i hela kroppen.

Vi kunde bara träffas om helgerna eftersom att vi bodde så långt ifrån varandra. Vi pratade mycket i telefon, mycket och länge.

Men även om vi älskade varandra så var det inte alla som var för vårt förhållande. Du har fått tagit mycket skit och jag är så ledsen för det. Jag vet att jag inte kunnat göra något men det gjorde ont i mig att veta hur du blivit behandlad.

Vår kärlek är så stark. Det finns ingen som kan bryta den. Allt vi varit med om har bara gjort oss starkare. Jag skulle aldrig låta vårt liv tillsammans bara rinna ut i sanden. Jag kommer kämpa varje dag för att vi ska hålla vår kärlek vid liv.

Jag är evigt tacksam varje dag över det jag har. Min underbart fina son, min fina fästman och vårt trygga liv tillsammans. Jag är tacksam över livet och över allt som händer varje dag.


Jag är tacksam över alla mina nära vänner som alltid finns där för mig. Ni är mina änglar <3

Snart har vi varit tillsammans i 7 år. Då jag tänker tillbaka på vår historia tillsammans så är det inte så konstigt att vi är så starka tillsammans och att vi älskar varandra så mycket. Vårt liv tillsammans är, enligt mig, perfekt.


Jag älskar dig!